Dagarna går och inte innehåller de mycket annat än stress. Den senaste veckan har jag då inte uppdaterat flitigt, men egentligen har inte mycket annat heller hänt. Jag har pratat en del med min älskling via Skype, det lindrar den eviga saknaden en smula, som tur är möter jag honom vid tåget redan på onsdag. Sedan har jag även läst ut Singoalla, fikat, gått turer i staden, druckit oändliga koppar kaffe, tänkt tanken att rummet borde städas utan att faktiskt ha tagit tag i det, köpt lite fler växter, lagt till detaljer i mitt rum och gjort om min klädkammare en smula.

Våren har också smugit sig in över staden vår och alltfler träd står i blom. Även blomsterbuskarna vid strömmen börjar slå ut och näsan kliar lätt av pollen, men vad gör väl det när naturen grönskar? Hur som helst är det nu helg och jag hoppas på att kunna få sova ut då kroppen känns lika tungt som själen och sinnet. Imorgon är det Valborg och kanske tar jag mig ut för att se på någon eld i parken. På söndagen har jag planerat att gå till Julia som fyller 18, med presenter och god mat blir det nog en fin kväll. Och snart är det ny vecka, med måndag och prov och tvåsiffrigt antal uppgifter. Stress. Allt känns dock en smula enklare vid tanken av att möta min älskade med en kyss på perrongen om bara få dagar. Honom saknar jag.