För lite mindre än en månad sedan planterade jag solrosfrön i gamla tetror. Nu har dem växt, en hel del, och jag kände att det var dags att plantera om dem. Att få ägna mina sinnen åt detta är som terapi för mig. Jorden under naglarna sätter ångesten på distans. Nu pryder krukorna mitt fönster och snart har de förhoppningsvis växt sig ännu större. De små stackarna som jag inte hade plats för har jag tänkt skänka bort, mitt lilla hjärta kan ju inte slänga dessa små vänner. 

 

/ Sandra