Han var här över helgen, han. Allting känns ju så våldsamt mycket bättre när Han är här, med mig. Jag fungerar ju nästan normalt igen. Sen kysser jag honom på perrongen och ser tåget rulla, allt faller tillbaka. Han och jag, vi gick på balett. Jag bar den där mörkblå klänningen med spetsdetaljer, han den där fina kavajen. Vi höll hand. Vi såg på Svansjön och det var magiskt, jag visste att jag tyckte om klassisk musik men att balett skulle vara så trollbindande vackert hade jag ingen aning om. Förutom balett så satt vi vid fönsterplatsen på espresso house. Han är fin när han dricker kaffe och enkelt har timmarna passerat. Vi gjorde tacos, vi såg på en film han inte sett och vi åt pannkakor till frukost. Han har åkt hem, kvar finns svagt av den trygga doften av honom. Jag håller ut till nästa gång. Jag ska ju längta och inte sakna, sakna gör ont.

 

 

- 31/01 2017