Det är torsdag eftermiddag, lite lätt mulet och en smula kyligt. Men visst hade jag föredragit om dagen var fredag. Jag är nämligen trött som om jag inte sovit under en livstid eller två, ögonen mina blir ansträngda nog av att kämpa med att hålla sig uppe. Men än väntar diverse uppgifter och än väntar det som måste göras innan huvudet mitt kan få ro. Och på tal om allt vad ro innebär så är det i vilket fall snart oktober och höst på riktigt, och med det faktumet tillhands klär jag mig nästan bara i polos och liknande utstyrslar. Det trivs jag i, hösten trivs jag i, jag känner att jag kan andas igen. 

 

Jag ska gå och göra mig en kopp kaffe, för att orka ta tag i det nödvändiga, kanske försöka mig på en preliminär design till min studenthatt. Att överleva vardagen blir mer av en utmaning för varje dag som passerar, känns det som.