I ganska många år var jag fast besluten att detta med att plugga vidare inte var för mig. Jag hade bestämt mig för att efter studenten inte söka någonting mer, jag var ju så trött på detta med skola. Men runt första, kanske andra året, på gymnasiet så började jag faktiskt intressera mig för detta med studier. Jag sökte till kulturvetenskap på Linköpings universitet och kom in. Nu är det oktober och jag har studerat på universitetet i ett par månader. Jag har haft svårt för att bestämma mig kring vad jag tycker, det varierar. Plötsligt expanderade tillvaron och en kände sig ytterst liten. En överöstes med krav, press och "borde". Det blev svårt att hänga med i antalet sidor som skulle läsas. Vissa dagar känner jag för att strunta i alltsammans och andra dagar tänkte jag att kan andra så kan kanske jag. Jag har tagit chansen att åka till Lund, till Honom. Det blir en verklighetsflykt. Men jag har också pluggat, läst Gilgamesheposet och släpat på den tunga historiaboken. Jag försöker intala mig själv att jag kommer in i det, att jag vänjer mig och tillslut kommer att uppskatta det jag gör. Om så är fallet längtar jag. Allt är inte katastrof varje dag, delar av det uppskattar jag redan. Föreläsningarna är intressanta och jag önskar att jag vore kunnig inom området, jag är bara osäker på om jag är kapabel till att bli det. Men jag uppskattar tanken av att ta med min litteratur till ett café och läsa om sådant som intresserar mig, många dagar har jag gjort just det. Ibland har det fått det att kännas lite bättre.