Idag, eller snarare inatt för min del, var klockan ställd på 05:20. För många må det vara vardag, men för mig är det orimligt. Jag avundas de som gör det utan bekymmer. För mig blir varje kommande timme av dagen ett enda bekymmer. Sådan är vardagen då föreläsningen börjar vid 08:15 och en bor i en annan stad. Ibland funderar jag om det är mig lönt att gå på de tidiga föreläsningarna, med så få timmars sömn mår jag knappast bra i vilket fall. Att jag började tidigt innebar dock också att jag slutade tidigt, redan vid 12 var jag åter i Norrköping. Jag gick med mor min till staden, främst för att köpa vegansk matlagningsgrädde. Det resulterar dock ofta i att en kommer hem med annat, idag hittade jag den finaste av alla bh-ar. I ljusblå spets är den alldeles perfekt. 

 

Nu är klockan strax efter 22 och jag läser om antikens filosofer. Det fanns de som trodde att allt var vatten och vatten var allt och andra som trodde på motsatsernas harmoni. Intressant är ämnet, men i huvudet råder knappast harmoni när stressen är uppenbar. Jag önskar det fanns tid att uppskatta det jag läser om.

 

För övrigt har jag för andra gången börjat läsa Dorian Grays porträtt, en gammal favorit. Lika mycket älskar jag den nu som när jag först läste den. Allt fler citat stryks under och sidorna blir mer slitna. Jag uppskattar hur den slits ut, det syns att den är mig kär.